Storbritanniens modernaste lok!

I går på Top Gear visades Storbritanniens modernaste lok eller i vart fall det senaste som tillverkats. Peppercorn heter loket och är en nyproduktion av ett lok tillhörande A2 class. Frågan som uppstår är om det är bakåtsträvare som styr lokproduktionen eller är det så att man återvänder till beprövad teknik för att klara klimatförändringar. Väldigt lite elektronik i detta lok. Kanske något för SJ

Något som alltid fascinerat mig är varför SVT inte kan göra ett liknande program med samma typ av koncept. Men sedan inser jag att det bara är britterna som kan göra bra minnesvärd TV. Morse, Morden i Midsummer och Teletubbies för att nämna några program som satt outplånliga spår i min hjärna av olika anledningar. Kanske är det därför som jag valt en tidsepok som dessa inte porträtterar. 1895 en tidig försommardag. Kan kanske vara en tidig försommareftermiddag men det blev för långt att skriva.

Hur går det då i min egen lilla värld? Har småfolket blivit bönhörda eller famlar de fortfarande i mörker. Tja då jag ännu inte sagt varde ljus måste elen dras och lamporna kopplas in. Men spårplanen fungerar och här kommer ett snabbt klipp på hur snabbt kulturbärare och springpojken Ian Smith stiger på tåget vid Middleford station. På axeln bär han en lite tunna med det eftertraktade ölet från Stoffton Brewery med sin säregna Tweedsmak.

Är allt som det skall eller är det brittiskt?

En av anledningarna till att jag började med brittisk förebild till min modelljärnväg var att jag kände en viss lockelse till det udda trevligt excentriska brittiska.

"Det är dimma över Engelska kanalen! Europa är isolerat!" 

Tycker jag säger en hel del om det brittiska kynnet. För i vilket annat land skulle premiärministern i TV säga att en av hans ministrar dött en naturlig död. Detta med vetskapen att ministern hittades med en damstrumpa över huvudet och en apelsin i munnen på grund av någon form av sexlek intressant hobby. Naturlig död för Eton pojkar kanske?

Nog om detta. Det som komplicerar brittisk modelljärnvägshobby är deras förmåga att blanda metriska mått med fot och tum i en samma tabell. För att ge ett exempel: den mest vanliga skalan i Storbritannien är 00 det vill säga 1/76. Eller som britterna uttrycker det: 4 mm på modellen motsvarar 1 fot i verkligheten. Detta betyder att standardrälsen som man köper är för smal med sin spårvidd om 16,5 mm. Lyckligtvis bryr sig inte britterna om detta, eller nästan alla britter, det finns de som är modelljärnvägstalibaner ordentliga. Med enveten frenesi skapar dessa personer egen handlagd räls med spårvidden 18,83 mm, sällskapet heter Scalefour society och kallar sin skala P4 eller S4.

Det är inte lätt att vara Gud över en värld som inte vet vilken skala de är i och än mindre vilken spårvidd de har på sin järnväg. Dessutom saknar de en plats att tillbe mig på. Men lugn, jag håller nu på att bygga ett bryggeri så de lättare skall kunna få kontakt med det spirituella. Stoffton Brewery är namnet på bryggeriet som just nu håller på att färdigställas, oerhört berömda för sin öl och maltmästaren Charles Hickory som drunknade i en av öltankarna. Det sägs att det är därför ölet har en viss smak av tweed.

kartongmodeller med viss finess.

Välkomna till Om konsten att vara Gud

Som ni kanske märker så handlar detta om att bygga en egen värld i skala 1:76 eller 00 som skalan kallas i Storbritannien. 

En så kallad Pug.

Därav det så djärva men tämligen intetsägande namnet på denna blogg. Kanske känner man sig lite som Gud när man får bestämma allt i en ny värld befolkad av figurer gjorda i plast. Kanske känner man sig ganska mycket som Gud.

Tittar man noga ser man att det är damernas väntrum
Gud tänker på jämställdhet.